Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/429

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
1836.]421
korallrefvens sänkning.

hvilken, som jag nämt, är en verklig genomskärning genom Bolabola, och föreställom oss att den sålunda är stadd i sjunkning. I samma mån som barrier-refvet sjunker, växa korallerna kraftigt uppåt; men när ön sjunker, vinner vattnet tum för tum på stranden, hvarvid de särskilta bergtopparne bilda först särskilta öar inom ett stort ref och slutligen försvinner äfven den sista och högsta toppen. I samma stund detta inträffar, är en fullständig atoll färdig. Jag har sagt, tag bort det höga landet, som ligger inom ett omslutande barrier-ref, och en atoll återstår. Vi kunna nu inse hvarföre atoller, som uppkommit af barrier-ref, likna dem till storlek, form, i det sätt hvarpå de äro grupperade och i deras anordning i enkla eller dubbla rader, ty man kan kalla dem grofva kartutkast öfver de sjunkna öar, på hvilka de hvila. Vi kunna vidare se hvadan det kommer sig, att atollerna i Stilla och Indiska hafven utsträcka sig i linier, som gå parallelt med den allmänt rådande riktningen hos de höga öarne och stora kustlinierna i dessa haf. Jag vågar derföre påstå, att enligt teorien om korallernas tillväxt uppåt under landets sjunkning[1] förklaras på ett enkelt vis alla de väsentliga egenheterna hos dessa underbara bildningar, lagun-öarne eller atollerna, hvilka så länge tilldragit sig de resandes uppmärksamhet, äfvensom hos de icke mindre underbara barrier-refven, vare sig att de omsluta små öar eller sträcka sig hundratals mil längs med kusterna af ett fastland.

Man skulle kunna fråga, huruvida jag kan lemna något omedelbart bevis på att barrier-ref eller atoller sjunkit; men man måste besinna huru svårt det alltid måste blifva att upptäcka en rörelse, hvars sträfvan är att i vattnet dölja den trakt, som påverkas af rörelsen. Vid Keeling-atollen såg jag likväl på alla sidor af lagunen gamla kokospalmer, som voro undergräfda och nära att falla, och på ett ställe sågos grundstolparne till ett skjul, hvilket invånarne försäkrade, att det sju år förut hade stått strax ofvan vattnets högsta stånd, men nu dagligen sköljdes af högvattnets vågor. Vid efterfrågan befans det, att trenne jordbäfningar, af hvilka en var häftig, hade känts under de senaste tio åren. På Vanikoro är lagunkanalen ovanligt djup och knappast någon växtmylla eller alluvialjord har samlats vid foten af de

  1. Det var mycket tillfredsställande för mig att i en skrift af mr. Couthouy, en af naturforskarne vid Förenta Staternas stora Sydpolsexpedition, finna följande ställe: ”Sedan jag personligen undersökt en stor mängd korall-öar och åtta månader bott bland de vulkaniska, som ega strandref och till en del barrier-ref, må det tillåtas mig att förklara, att mina egna iakttagelser gifvit mig den öfvertygelsen, att mr. Darwins teori är riktig.” Dock äro naturforskarne af denna expedition af olika tankar med mig i några punkter angående korallformationen.