Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/435

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
1836.]427
återblick.

efter som de höjande eller sänkande krafterna der äro öfvervägande. Tallösa fakta kunde anföras för att bevisa, att upplyftade organiska qvarlefvor äro vanliga öfverallt, der verksamma vulkaner finnas; men till dess man kunde visa, att vulkaner antingen icke finnas eller äro overksamma på sänkningsområdena, skulle slutsatsen att deras fördelning berodde på höjandet eller sänkandet af jordskorpan, så sannolik den än i sig sjelf vore, hafva varit vågad; men nu tror jag, att vi fritt kunna medgifva denna vigtiga slutledning.

Om vi nu taga en slutlig öfverblick af kartan och erinra oss det, som yttrats angående de upplyftade organiska qvarlefvorna, måste vi förvånas öfver den stora vidden af de områden, som inom en geologiskt icke aflägsen tid undergått ytförändringar, antingen nedåt eller uppåt. Det skulle äfven tyckas som om höjnings- och sänknings-rörelserna följa nästan samma lagar. Öfver de med atoller beströdda områdena, der icke en enda spets af något högt land lemnats öfver hafsytan, måste sänkningen stigit till ett ansenligt djup, hvarförutom den måste hafva varit ytterst långsam, vare sig att den fortgick utan afbrott eller återkom efter tidsförlopp tillräckligt långa för korallerna att åter uppföra sina lefvande bygnader till ytan. Denna slutsats är sannolikt den vigtigaste, som kan dragas från undersökningen af korallbildningarne, och det är svårt att föreställa sig, huru man eljest skulle hafva kommit till densamma. Icke heller kan jag alldeles förbigå den omständigheten, att stora grupper af höga öar sannolikt fordom funnits der, hvarest nu endast kretsar af korallklippor knappast bilda något afbrott på det öppna hafvets yta, kan sprida något ljus öfver utbredningen af växter och djur på de andra höga öarne, hvilka nu stå så omätligt aflägsna från hvarandra, midt i de stora hafven. De refbyggande korallerna hafva i sanning uppfört och bibehållit underbara minnesmärken af de underjordiska ytförändringarne, ty vi se i hvarje barrier-ref ett bevis, att landet der sjunkit och i hvarje atoll en minnesvård öfver en numera förgången ö. Vi kunna således, likt en geolog, som hade lefvat sina tiotusen år och gjort anteckningar öfver de skeende förändringarne, vinna någon insigt i det stora system, genom hvilket vår jordyta sönderbrutits, samt land och haf bytt om plats.