glömmer öns egenskap af ett fängelse, förefaller nu den på allmänna arbeten nedlagda mödan såsom alls icke stående i något förhållande till öns omfång och värde. Det finnes så obetydligt slätt eller brukbart land, att det är förvånande huru så många menniskor, omkring 5,000, här kunna finna sitt uppehälle. Som jag tror, äro de lägre klasserna eller de frigjorda slafvarne ytterst fattiga; också klaga de öfver brist på arbete. Fattigdomen skall sannolikt tilltaga, emedan man sedan öns öfverlemnande af ostindiska kompaniet inskränkt tjenstemännens antal, hvilket haft till följd att många af de rikare personerna flyttat härifrån. Den arbetande klassens hufvudsakliga föda är ris samt något salt kött, och då ingendera af dessa artiklar är bland öns produkter, utan måste köpas för penningar, trycka de låga arbetslönerna tungt på det fattiga folket. Nu, då folket åtnjuter frihetens välsignelse, hvilken jag tror att det fullt värderar, är det sannolikt att befolkningen hastigt skall förökas. Hvad skall, om detta sker, bli af den lilla staten St. Helena?
Min vägvisare var en äldre man, hvilken som gosse hade vaktat getter och kände hvarje stig mellan klipporna. Han tillhörde en flera gånger blandad ras och ehuru han hade en mörk hudfärg, hade han icke en mulatts obehagliga ansigtsuttryck. Han var en mycket höflig, stillsam gubbe och sådant tyckes skaplynnet vara hos flertalet af de lägre klasserna. Det lät besynnerligt i mina öron att höra en person, som i det närmaste var hvit och anständigt klädd, med likgiltighet tala om de tider, då han var en slaf. Jag gjorde hvarje dag långa utvandringar med denne min följeslagare, som bar våra måltider och ett horn med vatten, hvilket är alldeles nödvändigt, då allt vatten i de lägre dalarne är saltaktigt.
Nedanför det öfversta och mellersta gröna fältet äro de vilda dalarne alldeles ödsliga och obebodda. Här funnos för geologen skådeplatser af stort intresse, hvilka ådagalade på hvarandra följande förändringar och invecklade rubbningar. Enligt min åsigt har St. Helena funnits till som en ö från en mycket aflägsen tid; dock finnas ännu några dunkla bevis qvar på landets höjning. Jag tror att de mellersta och högsta spetsarne utgöra randen af en gammal krater, hvars södra hälft helt och hållet förstörts af hafvets vågor; dessutom finnes en yttre mur af svarta basaltklippor, liknande kustbergen på Mauritius, och hvilka äro äldre än de mellersta lavaströmmarne. På öns högre delar förekomma i stor mängd inbäddade i jorden skal af en snäcka, som länge ansetts vara en hafsart. Den är likväl en Cochlogena, en landsnäcka af mycket
