Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/449

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
1836.]441
hamnrefvet vid pernambuco.

hyser ingen välvilja för dem, då det är ett slafveriets land och följaktligen den moraliska förnedringens. En spanjor skulle hafva blygts vid blotta tanken på att vägra en sådan begäran eller att uppföra sig ohöfligt mot en resande. Kanalen, på hvilken vi foro fram och tillbaka från Olinda, begränsades å ömse sidor af mangrover, hvilka framsköto som en skog i smått från de smutsiga slambankarne. Den ljusgröna färgen hos dessa buskar påminde mig alltid om det frodiga gräset på en kyrkogård; båda näras af ruttnande utdunstningar; den ena talar om en död, som varit och den andra allt för ofta om en död, som skall komma.

Det sällsammaste föremål, som jag såg på denna trakt, var refvet, hvilket bildar hamnen. Jag tror knappast, att det i hela verlden finnes någon annan naturlig bildning, som har ett så konstgjordt utseende. Det sträcker sig nära en mil i en fullkomligt rak linie, parallelt med och icke långt ifrån stranden, med en omvexlande bredd af från fyratiofem till nittio alnar och en fullkomligt jemn och slät yta. Det består af en otydligt lagrad, hård sandsten. Vid högt vatten slå vågorna deröfver, vid lågt vatten lemnas dess topp torr och skulle då kunna tagas för en af Cykloper uppförd vågbrytare. På denna kust äro hafsströmmarne benägna att utanför landet uppkasta långa reflar af lös sand och på en af dessa står staden Pernambuco. Fordom vill det tyckas, som om en lång refvel af detta slag erhållit fasthet, emedan ett kalkhaltigt ämne genomsipprat densamma, och sedermera småningom blifvit höjd; och sedan de yttre, lösa delarne genom hafvets inverkan bortnötts under denna höjning, lemnades den fasta kärnan sådan vi nu se den. Ehuru det öppna Atlantiska hafvets af uppslammade ämnen grumlade vågor, genom dag och natt nöta emot de branta yttersidorna af denna stenmur, veta de äldsta lotsar sig likväl aldrig hafva hört omtalas någon förändring i dess utseende. Denna varaktighet är den allra märkligaste omständigheten i dess historia, emedan den beror på ett några få tum tjockt, segt lager, af kalkartadt ämne, som helt och hållet bildats genom skalen af på hvarandra följande generationer små serpulæ, jemte några balaner och nulliporer. Dessa nulliporer, hvilka äro hårda, mycket enkelt organiserade hafsväxter, spela en likartad, vigtig roll i att beskydda de öfversta delarne af korallrefven, bakom och innanför brottsjöarne, der de äkta korallerna, under massans tillväxt utåt, dödas genom att utsättas för sol och luft. Dessa obetydliga, organiska varelser, isynnerhet Serpulæ, hafva gjort folket i Pernambuco goda tjenster; ty utan deras skyddande bistånd skulle sandstensrefveln otvifvelaktigt för länge sedan blifvit förstörd och utan refveln skulle ingen hamn ha funnits.