klar, och den stora entonigheten i landskapet gaf det ett visst behag, till och med midt ibland dybankar och måsar, sandkullar och ensliga gamar. Då vi på morgonen redo tillbaka, kommo vi på ett friskt pumaspår, men lyckades ej få upp djuret. Vi sågo äfven ett par zorillos eller skunkar, vederstyggliga djur, hvilka äro långtifrån vanliga. På det hela taget liknar zorillon en mård, men är nästan längre och mycket tjockare i proportion. I medvetande om sin makt ströfvar han på ljusa dagen omkring de öppna slätterna och fruktar hvarken hund eller menniska. Om en hund tvingas att anfalla skunken qväses hans mod ögonblickligt, då denne kastar ifrån sig några droppar af en illaluktande olja, hvilken åstadkommer häftigt illamående och näsflytning. Det, som en enda gång blifvit nedsöladt dermed, är för alltid odugligt. Azara säger, att lukten kan märkas på en half fjerdingsvägs afstånd. Mer än en gång då vi inseglade i Monte Videos hamn och vinden blåste från stranden, hafva vi märkt denna lukt om bord på Beagle. Det säkra är, att hvarje djur beredvilligt makar sig undan för zorillon.
