Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/96

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
88[kap. v.
bahia blanca

är ett individ? Det är alltid intressant att upptäcka grunden till de gamla resebeskrifvarnes underbara berättelser och jag är säker på att denna Virgularias lefnadsvanor förklara ett dylikt fall. Kapten Lancaster berättar i sin resa år 1601 ”att han på hafssanden vid ön Sombrero i Ostindien fann en liten qvist, som växte upp lik en ung telning och då man försökte att rycka upp den, drog den sig tillsamman till bottnen och sjönk, så framt man icke höll den mycket fast. Då den blifvit uppryckt, finner man en stor mask utgöra dess rot; och allt efter som trädet tilltager i storlek, så minskas masken; och så snart masken helt och hållet förvandlats till träd, slår detta rot i jorden och blir sålunda stort. Denna förvandling är ett af de största under jag såg på alla mina resor; ty om detta träd upptages, när det är ungt, och blad och bark aftagas, blir det, när det är torkadt, en hård sten, mycket lik hvit korall: sålunda har denna mask två gånger blifvit förvandlad till olika naturer. Af dessa samlade vi och hemförde många”.

Under mitt vistande vid Bahia Blanca, medan vi väntade på Beagle, lefde man der i en ständig oro till följe af rykten om krig och segrar emellan Rosas trupper och de vilda indianerna. En dag kom underrättelse om att en liten trupp, som utgjorde en af posterna på vägen till Buenos Aires, hade blifvit anträffad ihjelslagen. Nästa dag anlände 300 man från Colorado under befäl af kommendanten Miranda. En stor del af dessa voro indianer (mansos eller tama) hvilka tillhörde kaziken Bernantios stam. De tillbragte natten här och det var omöjligt att tänka sig någonting vildare och råare, än anblicken vid deras nattläger. Några drucko tills de voro berusade; andra slukade det rykande blodet af boskapen, som slagtades för deras aftonmåltid och kastade derefter åter upp det, då de voro sjuka af dryckenskap, hvarvid de nedsölades af orenlighet och blod.

Ty då cyklopen af spis och af vin i dvalan begrafven,
Hufvudet lagt till sömn, och sträckt i den rysliga kulan
En omätlig kropp, som återgaf hvad den njutit
Både af drycker och spis.... (Virgilii Eneid. 3 sång. vers 630).