där de voro så fattiga, att allting måste lånas, och från den lilla stugan nere vid kyrkan, där det bodde en mängd unga och gamla flickor, som alla blevo förälskade i den vackra orgelbyggaren.
Ibland kommo de kära äventyren ännu påtagligare, så att säga, till gården. Gamla fattiga officerare åkte fram till förstutrappan efter uråldriga hästar i rangliga karrioler. De stannade kvar och gästade i veckotal, och om kvällarna, då toddyn hade satt mod i dem, började de berätta om den tiden, då de dansade utan strumpor i skorna, för att fötterna skulle synas små, då de brände sitt hår och svärtade sina mustascher. En av dem berättade hur han hade sökt återföra en vacker flicka till hennes fästman och blivit jagad av vargar på hemfärden, en annan hade varit med om julkalaset, då en vredgad gäst slängde alla järparna i väggen, därför att man hade inbillat honom, att det var kråkor, en tredje hade sett gubben, som brukade sitta och spela Beethoven vid ett träbord.
Men sagan kunde även uppenbara sin närvaro på ett annat sätt. På vinden hängde ett gammalt porträtt av en dam i pudrat hår, och då någon gick förbi det, måste han ju påminna sig, att det föreställde den vackra grevedottern, som hade älskat sin brors unge informator och kommit för att se honom en gång, då hon var en gammal, grånad dam och han en gammal, gift man. I skräprummen lågo stora högar med dokumentbuntar, som innehöllo köpekontrakt och
