Det var inte riktigt mörkt i kökskammarn. Ett par små vedpinnar brann i spisen borta i hörnet, så att hon kunde se sig omkring. Nej, det fanns ingen där mer än hon. Den smala träsoffan, där prästdottern, mamsell Maja Lisa, låg, när hon kom i natt, stod tom, och den var till och med uppbäddad.
Men om mamsell Maja Lisa var uppstigen, då var det väl på tiden, att också hon klädde på sig.
Hon fick lägga ett vedträ till på elden. Lyste det bara upp så mycket, att hon kunde få reda på strumpor och skor och de andra kläderna, skulle hon snart vara färdig.
Tänk i alla fall, så besynnerligt, att hon gick här i kökskammarn på prästgården och klädde sig! Just på detta samma Lövdala, där mor hade tjänat som barnpiga, innan hon hade gift sig med far. Skulle hon nu komma att tycka lika mycket om sig här, som mor hade gjort?
Näst lillgossen, förstås, så fanns det ingen här i världen, som mor tyckte så mycket om som prästdottern. När hon talade om henne, så var det, som om hon skulle tala om en prinsessa.
Prästdottern var så vacker, att när hon åkte eller red fram på en väg, så sprang folk från arbetet och ställde sig utmed gärdsgården för att få se henne.
Prästen hade stor makt i socknen, men han brukade säga, att folket frågade litet efter honom, jämfört med dotter hans, Han var bara en
