Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Pigorna marscherade ut i en lång rad, och det var tomt i köket, då prästdottern, som gick sist, räckte ut handen till henne.
»Du ska väl komma och vara med om morgonbön?»
Det var en så mild röst och en så liten fin och mjuk hand. Lilljänta lade sin i den helt skyggt först, men medan de gick över förstun, slöt hon fingrarna hårdare och hårdare om den. När de stod i dörrn till prästens rum, böjde prästdottern sig ner till lilljänta.
»Du är dotter till Marit, den gamla barnpigan min, hör jag.»
»Ja,» sa lilljänta. »Och jag är hitkommen för att hjälpa er.»
Hon smålog, prästdottern. »Ja, du, jag behöver nog en, som hjälper mig, jag,» sa hon.
