SVARTSJÖN.
ALLA FEM PIGORNA satt med syring på fingret och vax och trådnystan bredvid sig och lagade gamla kläder. Det var visst med dem som med skräddarna, att de ville sitta högt, när de sydde, för de hade krupit upp alla fem på den höga bordbänken. Den gamla hushållerskan var den enda, som satt på en stol.
Lilljänta stod vid fönstret och såg ut. Framför henne låg en vid gårdsplan med plogade vägar mellan höga snökanter. Stora byggnader fanns det på alla håll, och lilljänta stod och försökte känna igen dem efter mors beskrivning. Det långa, låga huset mitt framför manbyggningen var väl lagården, stallet låg åt öster och brygghuset med brygghuskammarn på västra sidan. Husena stod inte tätt ihop, men det löpte staket mellan dem, så att man inte kunde komma in på gården annat än genom trånga grindhål, som var öppna nu på vintern. Öster om stallet skymtade hon tak och gavlar av en mängd hus, som stod omkring en annan, ännu större gårdsplan. Där fanns fårhuset och svinhuset, matboden och magasinet, råglogen och havrelogen, ladorna och vedskjulet,
