Sida:En saga om en saga 1917.djvu/291

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

drängstugan och redskapshuset. Flera av byggnaderna stod på stolpar, andra hade trappor, som slingrade sig fram utanpå gavelväggen och ledde in på låga loft. Vart hon såg, var det tillbyggnader och hopbyggnader, vindskammare med små dunkla fönster och långa svalgångar. De flesta husena hade tjocka tak av halm eller torv, nu fanns det också högt med snö på dem. Lilljänta tyckte, att de alla låg varmt nerbäddade under mjuka täcken och fällar. Det var något fredligt och stillsamt över alltihop, som om de gamla husena hade sovit vintersömn.

Den ena av pigorna var nykommen, och till på köpet var hon från en annan socken. Hon tänkte visst använda den här lugna stunden till att få veta något om husbondefolket. Hon hade gjort fråga på fråga om prästdottra och prästfrua och om prästen med, men inga svar hade hon fått. Alla de andra satt och sydde med hopknipna läppar och låtsades, som om de inte visste något.

Hon måtte ha märkt till sist, att hon ingenting kunde få ur dem, för nu började hon fråga om annat. »Varför heter den här socknen Svartsjö?» Hon kunde inte begripa vad den hade blivit uppkallad efter. Hon hade hört, att det fanns tre sjöar i socknen utom Löven, men ingen av dem hette Svartsjön, så mycket hon visste.

Nå, denna frågan kunde det inte vara farligt att svara på, men nu var olyckan den, att ingen av pigorna hade hört var socknen hade fått sitt