»Ser du så mycket, så ser du väl också, att det på ena sidan finns en sandstrand, där det brukar vara fullt av barn, som badar hela sommarn igenom, och att det på ett annat håll står en hög bergvägg, där det växer stora, svarta granar med tjocka rötter, som ligger snodda om varandra som ormar? Och du ser väl, att på ett håll är det sumpigt, och där sticker det upp så tätt med albuskar, att man knappt kan komma fram, och att därbortom igen ligger det vackra, släta ängar, där det går boskap och betar?»
Lilljänta var inte sämre, än att hon såg detta med.
»Ser du så mycket, så ser du väl också de stora stenarna i strandkanten, där folk brukar stå och meta abborre om söndagarna,» sa prästdottern, »och de små ekstockarna, som ligger bundna utmed land, och de små fiskarstugorna, som står gamla och grå och lutar ute på uddarna?»
»Ja,» sa lilljänta. Hon. såg detta och mer till.
»Ja, ser du så mycket, så ser du väl också, att runtom hela sjön ligger det liksom en ring av bondgårdar med åkrar och gärden, men de ligger inte så nära sjön som fiskarstugorna, utan en bra bit uppåt land? Och ovanför bondgårdarna ligger det några svedjeland och björkhagar, men sedan tar granskogen vid och klär berget ända upp på högsta toppen?»
Ja, detta också såg lilljänta.
