Sida:En saga om en saga 1917.djvu/36

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
32
TÖSEN FRÅN STORMYRTORPET

Hon inte en gång gråter mera. Ögonen stå stilla i huvudet på henne.

Det är således hans mening att draga över sig den eviga fördömelsen.

Hon förstår nog, att han vill svära sig fri för hustruns skull. Men om han också skulle ha fått det svårt med henne, så borde han väl inte fördenskull kasta bort sin själs salighet.

Det finns ingenting så förfärligt som mened. Det är något hemlighetsfullt och rysligt med den synden. Det finns ingen nåd eller tillgift för den. Avgrundens portar öppna sig av sig själva, då menedarens namn nämnes.

Om hon nu hade lyft sina blickar upp till hans ansikte, skulle hon ha fruktat att få se det stämplat med fördömelsens märke, som hade blivit ditslaget av Guds vrede.

Medan hon står och arbetar sig upp till allt större skräck, har domaren undervisat svaranden om hur han skall lägga fingrarna på bibeln. Sedan ser domaren efter i protokollet för att finna edsformuläret.

När hon ser honom lägga fingrarna på boken, går hon ännu ett steg närmare, och det ser ut, som om hon skulle vilja sträcka sig fram över bordet och lyfta bort hans hand.

Men ännu hålles hon dock tillbaka av en sista förhoppning. Hon tror, att han skall ge vika nu i det sista ögonblicket.

Domaren har funnit den sida i protokollet, som han har sökt efter, och nu börjar han förestava