Sida:En saga om en saga 1917.djvu/371

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

på ömse sidor om henne, och de var moltysta. De visste då, att när man sitter och väntar på något så högtidligt som en brudvigsel, är det inte passande att prata.

Hon kände, att de två röda fläckarna brann på kinderna. Tänk, att alla hade vänt sig till henne! Prästen hade blivit lämnad i fred för frågor. Trodde de, att han inte mer hade något att säga till om?

Ulla Moreus, klockarns hustru, visade sig i dörrn. Hon kom fram och hälsade. Nu skulle det bli nya frågor. Hon var ju en av Maja Lisas bästa vänner. Men hon tycktes inte ha Maja Lisa i tankarna. Hon och hennes svärmor var där och klädde bruden. De var färdiga nu, men de hade undrat — — Ja, det skulle vara så lugnt för dem, om fru Raklitz hade velat komma upp på kvisten och se efter om brudklädseln var riktig.

Prästfrun visste, att ingen i Värmland hade bättre reda på hur en bondbrud skulle vara klädd än Ulla Moreus och hennes svärmor. Men det var artigt, att de ville höra hennes omdöme.

Hon gick med till kammarn, där bruden stod färdigklädd och väntade, att brudföljet skulle kommaa och hämta henne. Här tänkte de bara på blommor och grannlåt. Det var en riktig lättnad att få svara på frågor om den guldkedjan satt rätt, om de borde hänga fler pärlband på bruden, eller om det var vacker fason på den höga kronan av papp, som Ulla Moreus hade suttit uppe hela natten för att klä med rött och grönt siden och