guldpapper. De hade trott i det längsta, att de skulle kunna behålla den gamla kronan, men sent i går afton hade Ulla suttit och tänkt på att detta var det största bröllop, som skulle firas i vinter, och så hade hon klippt till en ny stomme och klätt över.
Prästfrun berömde både den och allt annat.
Men gamla mor Moreus hade något bekymrat över sig i alla fall, och om en stund anförtrodde hon prästfrun vad det var, som ängslade henne.
Det var ju så roligt, att syster Raklitz var nöjd med brudklädseln, men själv tyckte hon, att alltihop var misslyckat, om de inte kunde förmå bruden att sätta på sig en annan uppsyn. Inte var det mycken glädje med att göra den grann, som såg ut, som om hon skulle gå till stupstocken.
Bruden vände sig tvärt bort ifrån dem och sa några ord, som knappt hördes. Hon brydde sig inte om allt vackert, som de satte på henne, när inte mamsell Maja Lisa kom på bröllopet. Hon hade väl lovat tusen gånger, att hon skulle komma och se henne i brudklädseln.
Nu var det Ulla Moreus, som lade sig i saken. Hon hade en glad, frisk röst, som sådana människor brukar ha, som tycker om att gripa in och ställa till rätta.
Nog kunde väl Maja Lisa fara ifrån mormora en stund. De ville gärna skicka efter henne härifrån. Det var inte så lång bit att fara.
Också gamla mor Moreus sa ett bevekligt ord.
