det an heller att gå till vem som helst och säga, att hon inte tordes be söta far och mor om en speciedaler.
Då hon var som mest rådlös, kom hon att tänka på att hon hade en moster i livet, och att hon torde kunna få hjälp av henne. Men ack! Hon kunde knappt låta bli att skratta, då hon tänkte på vilken min moster skulle sätta på sig, om hon komme och både henne om pengar.
Hon måste väl bli häpen, för systerdottern var henne mer främmande än någon människa i världen. Det var ett stort, vitt, oöverstigligt svalg befäst mellan henne och Maja Lisa.
Visst inte för att de levde i ovänskap, men moster hade vid unga år gått och gift sig med en rik bondson, som hade vågat sig på att fria till henne. Det skulle ingalunda ha varit av kärlek, som de två hade blivit ett par, efter allt vad Maja Lisa hade hört. Han hade varit stor av sig och tyckt, att det var ståtligt att få en prästdotter till hustru, och hon hade sagt rent ut, att hon hellre ville regera i en förmögen bondgård än gå hemma och vänta på någon fattig pastorsadjunkt.
Alltsedan moster hade flyttat till bondgården, hade hon av fri vilja hållit sig skild från hela sin släkt. Hon ville alls inte veta av sitt förra liv, och i synnerhet var hon noga med att ingen från Lövdala fick närma sig henne.
Hon bodde inte längre bort än i Bro socken, men aldrig nånsin kom hon till prästgården. I
