Det hade alltid gjort honom ont om prästgårdsmamsellen, som hade blivit bondhustru, och han var mycket noga med att hon skulle veta, att hon inte var glömd i sitt gamla hem. Nu undrade han när någon sist var hos henne. Kanske det var så längesedan, att de borde fara och hälsa på i Svanskog?
Söta mor teg, eftersom hon inte hade mycken reda på bondsläkten, och Maja Lisa måste svara, att ingen av dem hade varit i Svanskog sedan förra julen. Hon fördristade sig att tillägga, att nu skulle nog moster tycka mest om, ifall söta far själv fore dit med söta mor.
Men Maja Lisa märkte snart, att inte skulle hon komma från saken för så lätt köp. Söta far lutade sig bakåt i stolen och såg inte mycket belåten ut. Han menade visst, att det fick vara måtta med släktkärleken. Till sist förklarade han, att honom hade då moster sett så mycket, att inte behövde han fara till Svanskog och visa sig. Men söta mor och Maja Lisa kunde få resa dit i denna dag. Det passade för innerligt väl, eftersom både Långe-Bengt och Svarten var lediga.
Det blev bestämt så vid frukostbordet. Ack! Maja Lisa tyckte, att hon hade velat bita av sig tungan. Varför hade hon börjat tala om Svanskog? Tänk, att sitta och åka två mil i samma släde som söta mor!
Men efter frukosten följde söta mor med in i söta fars kammare, och när hon kom ut igen, var alltsammans kullkastat. Söta mor sa nu, att
