ingen mer än Maja Lisa behövde bege sig till Svanskog. Det märktes nog, att hon inte hade mycken lust, men det var ungdomen nyttigt att göra sådant, som bar emot. Och hon skulle gå och inte åka, därför att söta mor i dag behövde Långe-Bengts hjälp i köket vid talghackningen. Men dagen därpå skulle han få komma och hämta henne.
Inte med en min tordes prästdottern visa om detta gjorde henne glad eller ledsen. Men det måste hon ju säga sig själv, att när hon inte kunde slippa Svanskogsresan, så var det bättre att gå ensam än att åka dit i sällskap med söta mor.
Eftersom hon skulle vara borta så länge, bad hon emellertid, att lilljänta alltibland skulle få titta upp till mormor och höra efter om hon behövde något.
Men söta mor kunde visst inte säga ja till något, som hon föreslog. Söta mor förordnade genast, att lilljänta skulle följa med till Svanskog. Inte hade väl Maja Lisa tänkt, att styvmodern visste så litet vad som var passande, att hon skulle låta henne gå ensam en så lång väg? Och inte behövde hon vara orolig för mormor. De var allt så många kvinnfolk på gården, att de kunde se till henne.
Ja, söta mor fick sin vilja fram också i detta, och om en timme var de på väg, både prästdottern och lilljänta.
De gick sakta och allvarligt både i allén och
