Hoppa till innehållet

Sida:En saga om en saga 1917.djvu/482

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Då söta mor inte hade fått svar varken från den ena eller den andra, hade hon fortsatt att tala för saken. »Sitter man för länge fast på ett ställe, då blir man gammal i förtid. Ingenting är så nyttigt som att skaka av sig bekvämligheten och komma till nytt arbete.»

Maja Lisa hade tänkt, att det redan var för långt gånget med söta far för att han skulle kunna upprättas genom ökat arbete, men alltjämt hade hon varit i stånd att tiga.

Söta mor hade då börjat tala, som om det redan vore avgjort, att söta far gick in på hennes förslag. Säkert skulle nu hela valet få göras om, men i alla händelser borde söta far resa till Karlstad i morgon dag och höra sig för, och det bästa vore, att han for ända till Stockholm och själv lämnade in sin ansökan hos Kunglig Majestät. Hon visste, att han hade stora lärdomsmeriter och kunde få många goda förespråkare, därför att han hade varit informator för flera av de höga herrar, som nu var vid makten.

Allt hittills hade Maja Lisa bara ängslat sig för söta far, men nu kom hon att tänka på en annan sak, och därvid kunde hon inte mer styra sig, utan hon hade avbrutit söta mor.

»Om söta far flyttar till Sjöskoga kan söta far ju inte behålla Lövdala.»

Söta mor hade då vänt sig mot henne, och söta mors fingrar hade i detsamma böjt sig, så att de hade sett ut som klor. Allt hat och all avsky, som söta mor kände för henne, hade