död blivit funna. Och likväl tyckas de ej utöva någon verkan. Vad kan det väl betyda? Alla mina argument, alla mina bevis och motbevis kunna ju ej ha varit falska. Det är omöjligt, omöjligt säger jag! Och likväl lever det stackars hundkräket ännu. Å, jag vet, jag vet!»
Med ett formligt skrik av belåtenhet störtade han sig över den lilla asken, skar det andra av de två pillerna i tu, löste upp det, tillsatte mjölk och gav hunden blandningen. Knappt hade den lille terriern fuktat sin tunga med den framsatta drycken, förrän hans kropp genomfors av en konvulsivisk darrning, varefter han blev liggande så stel och livlös, som hade han träffats av blixten.
Sherlock Holmes drog ett djupt andetag och torkade svetten ur pannan.
»Jag borde ha en fastare tro», sade han; »jag borde vid det här laget veta, att när ett faktum ej tycks passa in i en lång följd av slutledningar, så är det därför, att det fordrar en annan tolkning. Av de två pillerna i den här asken innehåller det ena ett dödande gift, det andra är fullkomligt oskadligt. Jag borde ha vetat det, långt innan jag såg asken.»
Det sista påståendet tycktes mig så förmätet, att jag han var från sina sinnen. Emellertid låg den lille döde hunden där, som ett bevis på, att min vän haft rätt i sina antaganden. Det tycktes mig ock, som om dimman i min egen själ började skingras, och en svag aning om sanningen uppsteg inom mig.
»Allt detta förefaller er obegripligt», fortsatte Holmes, »emedan ni redan från undersökningens början ej insett vikten av den enda ledtråd som erbjöds er. Jag var lycklig nog att få fatt i den, och allt, som sedan skett, har endast tjänat till att bestyrka mitt ursprungliga antagande — var i själva verket ej annat än den logiska följden av densamma. Därför ha också de saker och ting, som synts er så obetydliga, och som tyckts göra saken än mer invecklad, endast klargjort vissa detaljer för mig och stärkt mig i mina slutsatser. Det är ett misstag att förblanda det ovanliga med det hemlighetsfulla. Det mest vanliga brott är ofta det mest hemlighetsfulla, emedan det ej kan framvisa något nytt eller för detsamma egendomligt drag, vilket man kan ta till utgångspunkt för sina antaganden. Förövaren av dessa mord skulle ha varit mycket svårare att komma på spåren, om offrens kroppar helt enkelt hade blivit funna liggande vid vägkanten utan några av dessa sällsamma och uppseendeväckande biomständigheter, som gjort händelsen så egenartad. I stället för att göra saken mer invecklad ha dessa detaljer i hög grad underlättat efterforskningarna.»
Mr Gregson, som med tydlig otålighet lyssnat till Sherlock Holmes lilla föreläsning, kunde nu ej längre tiga.
»Hör på, mr Sherlock Holmes», sade han, »vi äro allt fullt på det klara med, att ni är en ovanligt duktig och skarpsynt karl och att ni arbetar på ert eget, individuella sätt. Men vi skulle vilja ha något annat än teorier och predikningar. Nu gäller det att få fatt i karlen. Jag hade tänkt ut hela målet, och det tycks, som hade jag ända från begynnelsen haft orätt. Unge Charpentier kan ju ej ha haft något att göra med detta sista mord. Lestrade gick på spaning efter den han trodde
