beslutsamhet skulle svika honom, om han kastade en blick tillbaka på vad han lämnade. Lucy stod kvar vid grinden, seende efter honom, tills han försvunnit ur hennes åsyn. Då gick hon in till sig, den lyckligaste ungmö i hela Utah.
III.
JOHN FERRIERS SAMTAL MED PROFETEN.
Tre veckor hade förgått, sedan Jefferson Hope och hans kamrater lämnat Salt Lake City. John Ferriers hjärta krympte samman, var gång han tänkte på den unge mannens återkomst och fosterdotterns snart förestående giftermål. Och likväl försonade Lucys glada, lyckliga ansikte honom vida mer med den förestående skilsmässan, än något som hälst skäl skulle ha kunnat göra. I djupet av sitt hjärta hade han längesedan beslutat, att hans barn ej skulle bli någon mormons maka. Ett mormonäktenskap var för honom ej alls något äktenskap — han ansåg ett dylikt för den största skam och vanheder. Vad eljes hans åsikt var om Mormons lära — i detta fall var han alldeles orygglig. Han var likväl tvungen att hemlighålla sina tankar, ty i dessa dar var det farligt nog att i De Heligas Dal ge uttryck åt en mening, som stred mot dess lära.
Ja, farligt var det, så farligt, att till och med de heligaste bland bröderna endast viskande tordes samtala i religionsfrågor, av fruktan för, att några ord från deras läppar kunde få en orätt uttydning och de själva bli utsatta för en lika snabb
