Sida:En svensk ordeskötsel.djvu/37

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
9
inhemska svenska ord i talspråket.

tilägnade land sielfwe i enighet, at icke wij mäd twedräckt ok wanwett gee främlingen öfwerhanden öfwer oss.

Mäd Danss: Courant, Saraband, Brandel, Gavot. Ok är löijeligit, at en hoop ord, som i fordomtijd ha reest ur Swerje, komma nu dijt igen i en främmande dräckt, så at man inte meer känner igen dem, rätt som de barn som länge ha warit borta från sijne föräldrar. Page af Poike, Lacqvay af lacka, som betyder löpa i lunck, luncka, i Swenska lecken: Räfven lackar åt ijsen; Bagage, Pagage, Pack, packa in, pick ok pack; Remarquer, Remarqvabel, Märckia; Bravera, Bra; Travaillera, trafla; Martialisk, Mader; bardisan, hallebard; Ambassadör, Ambod, Envojé, Wäg, via.

En hooper ok oohl ha de främmande tåf oss, som bannir, banlysa, i dess ställe wij ha tagit ett annat näml. religera, där de behålla sitt bannir. Twertom wij fått af dem Respit, Stockat, dem de sielfve ha lagt bort.

Slutligen wil jag säija, at den arbetar fåfängt som nu wil häf’ut alle främmande ord ur swenskan. Jag kommer i hog, at salig Her Samuel Kempensköld skref mäg til i et sit bref, at man borde strafa den, som brukade främmande ord. Ok bad mig at låta sij Stiernhielm sit breef, ok begära hans omdöme därom. Den gode Gubben Kempensköld, hade glömt af sig ok sätt i samma sitt breef någre ord tåcksom discurs. När Stiernhjelm däd såg, log han ok sade åt meij: »Hälser Kempensköld på mine wägnar, ok säger, at om hans doom ska’ gå an, så måst han vara den förste som lijder straff, ty han brukar i sitt breef främmande ord som discurs». Jag skref Her Kempensköld til Stiernhielms omdöme. Han swarade sig ha däd brukat, til dess han något annat på swenska finge. Imedlertijd skreef han: hwem wil straffa meij, om jag nämner discurs ett skäligt taal?

Forss torrens, »talets forss, ordens, i segrens forss bortförde, Soldaternas strömmande forss»; omdoom, ómdöme.


Om heem-oohl, eller rätt naturlige Swenske Oohl.

Jag finner i gemen twå slags lyten hoos folken. Däd ene, at estimera ingen ting annat än sit egit, däd andre, at estimera ingen ting annat än de främmandes.

Däd-här gör en kleen-modig, dä-där en förmäten. Bå twå är mig lijka last-baart, om icke dock den förmätnes tilstånd är