lyckligare, efter han inbillar sig wara lyckligare, ok den klennmodige uslare, efter han inbillar sig wara osäll ok alle andre sälle.
Jag önskade at wara mitt emellan dem både ok kunna betjena mig af andras sällhet til min egen förkofring ok af andras feel til min egen rättelse. Wij Swenske göre så mycken reflexion på andre, at wij glömma gee ackt på oss sjelfwe. Wij wele alt hielpa Latinerne ok Fransoserne ännu til at op-fila de-därs Lingvam Latinam ok de-härs bon Francois, så at wårt egit rostas. Så i seeder, så i kläder, så i taal, så i gärningar.
- - - - - - - - - alt hur en utlänsk gäck
han teer ok bär sig åt, är han dem Swenskom täck.
Hwad är täd annat än öfwergee sig sielf, kasta bort sig i en wrå eller sielfwilligt göra sig til Werdsens Footetråd, til andras dör-soopare ok låta wårt egit huus stå ostädat, at soporne gå öfwer örornen? O hwilken nedrighet, o krypande sinnen, som göra sig til deras afgudadyrkare, dem wåre Förfäder med wapen hafwa nedkastat!
När Cicero en gång orerade i Athen, utbrast en athenienser, på sin Greeska; war til säijandes på Latin:
In Latium spretis Academia migrat Athenis.
Hans spådom blef sann, Cicero, hemkommen till Rom, låg inte ok ökade de Greekers arbeten, utan betjente sig af dem som medel ok tjänare til sin Latins upkomst.
De swenske ord, som wij ännu kunne bringa på bahnen i böckren, will jag dela i tree Classer.
1. Algemeene swenske oohl.
Den förste skal bestå af wackre betydande ord, som härtils äre bruklige i Talet ok inte i Skriften.
Kan en frisk ok stark bond-dräng tas från Plogen ok blij soldat, kan ske ok Capteen ok Öfwerst, hwij skal icke ett gott swenskt ool hämtas til den wackre verden? Hwad är däd åt? eller »hwad gijnar dä?» »Jo däd är myckit åt.» Tysken säger: es ist nichts daran. Svetice: »dä är int’ åt», ist’s was daran, »är dä nå wärdt?» »äre nå åt?»
Gijna kommer tåf gijn, geen, compendiosus; gijnwäg; däraf kunn wij säija: den wägen gijnar mycki.
Wi ha så myckit a ok af. Sku wij ki stundom få skrifwa åf, stundom tåf, ty hwar ok en brukar så uttala? »Strängen gick åf» är mycki brukligare än »gick af».
Tåf tycks wara kommit tåf utåf eller utaf.
