Junkare.
Huxa en, sij på en mäd begirige ögon.
Jag frågade en gång en bonde, om hans Junkare inte snart skulle stå brudgum mäd en wiss Jomfru, då swarade Bo’on: Däd wore wäl, at däd som länge har warit i wäntone, däd en gång komme i wissone.
Salig i taal om en framleden. Salig Faar, salig Moor, salig Kung Karl, salig Kung Göstaf, höglofl. i åminnelse. Fransoserne säija feu ok defunct. Feu är utan twifwel af fuit.
Skrocka ok skrockla, göra skrocklot.
Blij aflägse. Däd oohlet är aflägse, däd ordspråket.
Lystin eller lysten, den som har lust efter någo Maatlystin maatfrågen.
Leed, ledse, maat-leed. Gall: degouté. Leeda, Subst; fatta en leeda til något.
Köra en wagn, släda. Kör-swen, kusk.
Håll, »gå sitt håll fram», sin rätta gång, »skiuta på långt håll», »den-där bössan bär långt håll», på Fr: porté.
Öknamn.
Ökänd bland alle människior, utmärkt.
Fång, captus, amplexus, »ett gott fång», »ett fång hö».
Fiskefängi.
Spänna tugu.
Häfwa, Germ: heben, häfw-opp, häfw-ut en, forkasta, wräka, köra ut en, fösa, drifwa. Hwarför icke fösa i skrifwande så wäl som i talande?
Komma i fähl eller i färd mäd en.
Hvad affärd fick han?
Justment, juståment.
Skulregla en.
Oknug för okunnug. Ängländaren säger know för känna ok weta, »I kno» eller »I no» i talande, »iag wet».
Håcken för hwilken ok tåcken för tolkin, som nu allenast fins i gamle böcker.
Di ä så såte ihoop.
Blij köpsåte.
Man för allenast, »där wore man tree». Tysken säger nur. Ihr waren nur dreij. Fransman: Il n’y en a qu’un, inte meer’n en, där ä man en.
