Sida:En svensk ordeskötsel.djvu/52

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
24
Samuel Columbus, en svensk ordeskötsel.

wår Lagbok? »Swerjes rijke är af Hedna-wärld sammankommit af Swea Land ok Götha: Swea kallades Nordanskoog ok Götha, sunnanskoog». Kunne än desse ordin brukas.

Om någon i förstone sådant inte förstår, måtte man hålla’n til goda som en ostuderad, til dess wårt språk blir til-artat ok op-stussat i gemeen hoos hvar ok en, då konst’n blir förwandlad i Naturen, ok den främmande dräckten ieke meer ökänd.

Arla ok särla är bittig ok sent.

Ingield inkomst ä gälla betala; wedergälla, betal’igen; wedergällning, Talio; Swensken sätter be framför Talio: betaling, betalning. »Alt thet eij är gullit, tå Gæster af Garde rijder, thet är röfwat.»

Gitter förmår, orkar, kan, brukas ännu i dag. »Jag gitter inte sijt, hörat» etc.

Orklös languidus, dufwin, dåf-heet.

Jäf dubium. Skrifs illa i Lagen: Jäff, mäd 2 ff.

Wild affectus. »The skulle konunge råda täd, som the wetta för Gudi, honom ok landi hans nyttogt ok gagneligit wara, thed eij låta för wild skuld, frändsämjo, mågsämjo eller windskap». Wild kommer tåf wilja, när täd betyder affect. Men will eller wild, ferus; Willa error a willa, turbare, förwilla, komma willewalla åstad. »En will-wall-hwälfwand wäg» etc:

Öfwermaga minorennis. »Hafwe ingen wåld, öfwermaga Jord, Jomfru Jord eller wettwillinge jord bortsällja eller skipta, utan han skipte til bättre».

Lyckia, in-lyckia, ut-lyckia för in- ok ut-sluta. Christus gick igenom lyckta dörrar. Han kom til Lärjungarne, mädan dörarne wore lyckte. Ok i en salm:

Al wår förtiänst är utelyckt,
Wij hafwe eij annan tilflyckt,
Til nåden måste wij falla.

Lock. En luka, fönsterluka, poort-luka' ok en lyckia på en snara, reep, snöre, trås-ända. Biskopen i Linköping, Doctor Jöns Terserus, frågade meg en gång, hur dä kommer til, at loch på Tyska bemärker ett hohl, men lock på Swenska täcket, som täpper til hohlet. Jag swarade därföre, at däd Loch, hohl kommer af Läckia, at täd läcker eller dryper, som ur ett håhl på en kanna etc., däd andre tåf Lyckia eller Lucka, ty däd til-sluter.

Ypper. Hercules: