»Döden kastar omkull alt hvad här yppert ok högt är».
Comparativus är brukligare: yppare excellentior, Superl. ypperst. Lärjungarne trätte, hwilkendera skulle wara ypperst.
»Aller frider ökas ok ofrider förgängis, efter thy som konunger är rättwijs til».
»Guds kärleker see mäd konunge wårom ok allan almoga hans».
»Gå hvar til sin fångsman».
Wårda en ting: 1. dra omsorg före. 2. swara för, respondere. »Köper man jord af androm, wårde then jord som henne sålde, böthe then tree mark som ohemult sålde.»
Afradsdag, stämmodag, termin.
Liuta. I Lagen står liuta död för niuta, »liuta skada».
Läge situs, situation, Tomte-läge.
Lägre.
Idrot. En Bonde kom en gång i min studerkammar, ok när han såg böcker, som han tyckte woore många, talte han om läsning ok slöt så: »Dä ska något idrot wara». Idrot är förehafwande. Så säger Minerva hoos Stiernhielm en staans: »min idrot är mäd lärdom göra wijs». Kommer af id, assiduitas, labor; idka en ting, factitare, drifwa.
Meen är feel, minus qvam oporteret; til meen, minska, mindra; meenföre, lyte.
Meenförd, bräckt. Disa rådde, at alt meenfördt folk skulle slås ihiäl. Meenförd, lytt, wahnförd i lagen.
Meenlös, innoxius et innocuus. Qvi non nocet cui et cui non nocendum. Meen taas här annorledes, näml. för brott, skuld, reatus, vitium, crimen. Ty ellies är ingen mänskia utan meen eller utan feel.
Quarstad, åwärkan, hemula.
Byllja ok hyllja bäck, rivum ponte jungere.
Saklös, Saklöst, impune, sine culpa.
Saköre, mulcta, nu böte.
Hjon, hjonlag, leghjon, »hur månge hion i gåhlen»; elljes personer, men person brukas egentl. om höge. Dock säger swensken: jag för min person.
Wapnesyyn kallas mönstring.
Of. I Lagen idkas en Försättning, som heter of, däd så wäl uttrycker sin meening, at d’är wäl wärdt upwäckias från döda. »En man», står där, »skal icke sin Hustru ofhårdeliga [tukta]», är ofmycket hårdt. Dä här ordet har jag brukat en ok an gång, til exemp:
