Sida:En svensk ordeskötsel.djvu/82

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
54
Samuel Columbus, en svensk ordeskötsel.

(Stiernhielm):

Jag skal dundra, så Himmel ok Jord skole skälfwa som asplöf.
Så har iag satt i min Tiresia:
Himmelens högste Regent, den kraftigt dundrande Guden
Jupiter om en qwäll wijd solens swalkande bergning
— — — — — — — — — — — — —
Hogse til Kortwil ok snack mäd sin högt-älsklige Juno.

Förtal, för-taal eller förtâl. Píparena; somlige Präster pronunciera piparèna. Philister, Philistéer.

I taal säger [man] og eller åg, men skrifwes ock, och. I gamle Swenske böcker skrifs ok. Ok håller iag före, at när Tyskarne ha fördt in Trycket i Swerje, ha de tagit på at stafwa efter sitt hufwud.

Iag har frågat åtskillige Booktryckare, hwij de ha tryckt stundom ock, stundom och; då ha de refererat sig på Ignatius Meurer, derför han så tryckte. Jag gick inkom til Ignatius ok fråga'n; då swarade Gubben (då 85 åhr gammal), at man borde åtskillja den partiklen; när han betyder auch skrifwes ock, ok när han betyder und skrifwes och;

iag och han, ich und er, ego et ille
iag, han ock; ich, er auch; ego, ille etiam.

Jag frågade honom orsak el. skäl til sådant skrifwande; så sade han int' annat, än at han så hade funnit gott. Mitt swar war, at han heller måtte skrifwa och, när däd betyder auch, ty då är h i både, om han wille draga något rätt anseende på sin Tyska. De älste skrifter ha' og, de Isländske og. Wore inte så galit, om ded optoges. De Danske pronunciera så, de Swenske og, men någre Göthar ock.

(Hercules):

Solen bergas ok huar dag wanskar han liuset i mörkret.
Dygd är at älska sin Gud, hans bud ok stadgar at hålla.
Döden molnar i mull alt hvad här glimmar ok glänsar;
Döden trampar i träck alt hvad här fagert ok fijnt är.

Här bör ok läsas som å, men om det ok skulle skrifwas å, blefwe ded någo mörkt ok twetydigt; läs: glimmar å glänser, fagert å fijnt är. Samtåcke i min Lisillis spasseregång:

Där liggen i för wraak, Ehrt mootgångs öde beklagen,
Tänkiandes eij en gång, at i sielfw' ären willan ok wållan.
Den icke wil, då han kan, mitt bod hörsamliga föllja,
Skal eij kunna, då han hälst wil, så skal iag betala
Alt föracktare sinn, jag kärleks rådande Venus.

Läs: willan å wallan; så skal ja betala.