Sida:En svensk ordeskötsel.djvu/83

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
55
om stafningens principer.

Om Läsningen.

Som skrifningen härtils har måst rätta sig efter Talningen, så wil wij nu wänd'om bla'at ok låta Talningen rätta sig något efter skrifningen, på täd at inte någondera må ske för myckin intrång. Sedwänjan regerar både Taal ok skrift, dock de förnuftigares. Om hvar ok en toge på att skrifwa efter sitt hufwud ok wille inte gee efter, hvad wille då blij af? Något ändra, något behålla, som tijderne sielfwe göre. Måtte wij ok rätta oss efter solen. Förgäfwes at så just uttryckia måhlet til pricka. Fransoserne äre illa utkomne mäd sin skrifning. Somlige wile skrifwa som de tala. Deras argument är klaart, at både främmande ok deras egne barn må ha lättare för at lära läsa. Så ok at däd står så illa at skrifwa annorledes än de tala, i synnerhet så mycki tåcksom Evesque, Chrestiens, paistre. Där wile de kasta bort s ok skrifwa Eveque, Chretiens. Andre t'åf dem wile inte kasta bort de bokstäfren, som inte pronuncieras, för bruket skull, efter dä är så kommit i wahnan, så ok til at bemärkia ännu hvar af ordet har sitt ursprung. Evesque kommer af Episcopus, derför måtte dä behålla s. Hwem skull känn igen — — —

Jag bekänner, at dä skulle äntlig kunna gå an, at man stafwade meer efter bruket än natur ok skäl, men wore dock så olijkt åt, som m, e, n, t säger mang på Franska, däd likwäl säger ment, k, a, r, l säger kar på swenska, n, a, m, p, n säger namn, k, ä, r, l, i, n, g: kärring, w, e, r, l, d wärd etc., män då stafwar iag inte efter bokstäfrens lydande, utan efter den impression ok intryck, som min Läsmästare har giedt mig derom, tåcksom en Häst lär tumla, galoppera icke genom præcepta el. reglor, utan genom tijdig öfning ok repetering af samme böijelser.

Om åtskillig Läsning ok Skrifning.

Sielfs-wållig, läs siäls-wållig; »ett siäls-wålligt barn.»

Bergs-man läs Bers-man.

»Hogse til kortwil ok snack mäd sin högt-älsklige Juno,» läs: »hogse te kortwil å snack.»

Gods läs go'ss.

»Gif mig dätta bleckhornet», »gee meij dä-där bleckhornet». Man säijer både til mods ok mo'ss. Hwad är til råds ok rå'ss; läs El'n, skrif Elden. Maat-säck, massäck. Masken[1] för maatsäcken.

  1. Handskr. ha Montan-masken.