Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/162

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

158

Vi knackade locket av ett kolossalt tomfat och hissade upp tunnan på kapallets platta tak, där vi fastgjorde den och slogo krut i den, så att krutet låg tumsdjupt löst på bottnen. Därefter ställde vi upp raketer i tunnan, tämligen tätt men icke packat — alla möjliga slags raketer — och jag kan försäkra, att de utgjorde en ansenlig och imponerande knippa. I det där krutet fastgjorde vi tråden till ett elektriskt fickbatteri, ställde en durk med grekisk eld i vartdera hörnet på taket — blå i ett hörn, grön i ett, röd i ett och violett i ett — samt stucko in en metalltråd i vardera durken.

Vid pass tvåhundra alnar därifrån på slätten uppförde vi en liten inhägnad av kluvna stockar. Över den fyra fot höga inhägnaden lade vi bräder och fingo så en estrad. Denna täckte vi med praktfulla, för tillfället lånade mattor och ställde så upp abbotens egen tron på estraden. När man skall göra ett under för ett okunnigt släkte, är det bäst att bifoga alla detaljer, som kunna förhöja dess verkan; man vill, att det så mycket som möjligt skall imponera på allmänheten; man vill, att den förnämsta gästen skall finna sig väl och så ger man sig fria tyglar och lagar så att det hela gör största möjliga effekt. Jag vet vad det där betyder, ty jag känner människonaturen. Ett under kan aldrig få för mycket stil. Det kostar besvär och arbete och ibland pengar, men det lönar sig i längden. — Vi förde emellertid trådarna till kapellets golv och ledde dem därifrån under marken till estraden, där batterierna gömdes. Vi spände rep om en hundra fot i fyrkant kring estraden för att hålla menigheten på avstånd och därmed var verket fulländat. Jag hade bestämt att dörrarna skulle öppnas klockan 10.30 och föreställningen börja precis klockan 11.25. Jag önskade, att jag kunnat taga entréavgift, men det gick ju inte för sig. Jag tillsade mina gossar att vara i kapellet redan klockan 10, innan någon människa kommit, och hålla sig färdiga att manna pumparna i laga tid samt låta alla minor springa. Och så gingo vi hem och superade.

Underrättelsen om olyckan med brunnen hade nu spritt sig vitt och brett och under de sista två eller tre dagarna hade en störtflod av folk strömmat till dalen. Dalens