Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/191

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
187

betydelse bör man observera följande siffror: de årliga utgifterna för ett folks styrelse motsvara ungefär ett bidrag av tre dagars genomsnittslön för var individ av befolkningen, om man räknar var individ som fullvuxen man. Om man antar att en nations folkmängd utgör 60,000,000 och genomsnittslönen är 2 dollars per dag så går tre dagars lön, tagen från var individ till 360,000,000 dollars som räcka till för styrelseutgifterna. På min tid och i mitt eget land togos dessa pengar från importavgifter och medborgaren inbillade sig, att det var den utländske importören som betalade dem, vilket var honom en tröst; faktiskt betalades de dock av det amerikanska folket och de voro så jämnt och noga fördelade att årsavgiften för hundramiljonären och årsavgiften för lindebarnet hos daglönaren var precis densamma — var och en betalade 6 dollars. Det vittnade väl om jämlikhet, skulle jag tro. Men låt oss gå vidare! Skottland och Irland voro Arturs lydländer och de brittiska öarnas befolkning uppgick tillsammans till något under 100,000. En hantverkares genomsnittslön var 3 cents om dagen när han själv betalade sin kost. Enligt denna beräkning uppgingo den nationella styrelsens utgifter till 90,000 dollars om året eller vid pass 250 dollars om dagen. Genom att på kungssjukdagen använda nickel i stället för guld skadade jag ingen, misshagade jag ingen, utan var alla dem till lags som saken angick och sparade till på köpet in fyra femtedelar av den dagens nationalutgifter — en besparing som skulle motsvarat 800,000 dollars på min tid i Amerika. Då jag uttänkte denna förändring hade jag hämtat min visdom från en mycket avlägsen källa — mina pojkårs visdom — ty den verklige statsmannen föraktar ingen visdom, om den är av aldrig så ringa ursprung. Som pojke hade jag alltid sparat mina pennyslantar och lagt knappar i kollekten för den utländska missionen. Den okunnige vilden hade lika mycken nytta av knapparna som av slantarna, men jag hade mera nytta av slantarna än av knapparna. Alla voro nöjda och ingen skada skedd.

Marinel tog emot patienterna i tur och ordning. Han undersökte kandidaten och om denne icke befanns kompetent, blev han bortskickad, i annat fall överlämnades