Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/202

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

198

ofta — jag skulle vilja säga, så gott som aldrig. Ni minns kanske, att när ni kom till Helighetens dal pratades det mycket om att jag förutsagt er ankomst och angivit timmen därför två eller tre dagar innan ni anlände.»

»Ja, jag kommer verkligen ihåg det nu.»

»Ser ni, jag kunde ha gjort det fyrtio gånger så lätt och tillagt tusen gånger så många detaljer om er ankomst inträffat om femhundra år i stället för om två eller tre dagar.»

»Förunderligt att det kan vara så.»

»Ja, en person som har verklig sakkännedom kan alltid mycket lättare förutse vad som skall ske om femhundra år än vad som skall ske om femhundra sekunder.»

»Det tyckes verkligen som om det borde vara tvärtom. Det borde vara femhundra gånger lättare att förutsäga det sista än det första, ty det som ligger så nära kan till och med den icke inspirerade sluta sig till. Profetians lag motsäger verkligen alla sannolikheter, i det den på ett underligt sätt gör det svåra lätt och det lätta svårt.»

Ett klokt huvud det där! En bondes mössa var icke tillräcklig förklädnad för det. Det hade märkts att det var en kungs även under en dykarklocka, såvida man kunnat höra hans resonemang genom den.

Jag hade nu fått ett nytt yrke, som gav mig mycket att göra. Kungen var lika angelägen att komma underfund med vad som skulle hända inom de närmaste trettonhundra åren som om han väntat att få uppleva dem. Vid den tiden började jag profetera mig flintskallig, så ansträngande voro de krav som ställdes på mig. Jag har gjort mig skyldig till åtskilliga oförsiktigheter i min tid, men den värsta var att ge mig ut för profet. Det hade dock sina fördelar. En profet behöver inte ha något huvud. Huvudet kan nog vara bra att ha för livets fordringar i allmänhet, men det behövs inte för det profetiska verket. Det är det vilsammaste yrke i världen, När man fattas av profetians anda stoppar man intelligensen i fickan, lossar tungans band och låter den gå av sig själv. Resultatet blir profetia.

Varenda dag visade sig en och annan vandrande riddare på avstånd och åsynen av dem eldade kungens martialiska anda. Han skulle ha glömt sig och sagt någonting i en