123
det är wienerschnitzel. Ja, då skall vi ha ett glas vin också och dricka för kärleken. För min ungdomskärlek. Kypare, ge mig en flaska champagne.
Abrahamson torkade sig med servietten om munnen, räckte ut tungan och smackade i förväntansfullt välbehag.
— Är du galen? Ska vi dricka champagne?
— Tyst pojkar, det rör er inte. För det är min champagne. Jag vill säga, att jag har också älskat. Ja, d. v. s. brottsligt var det inte. För det kan inte vara både brottsligt och förgäfves på en gång. Eller hur? Nå, så. Nej, brottsligt och förgäfves på en gång, det är omöjligt. Men brottsligt kunde det inte bli. Ty hon vet inte en gång af mina känslor. Nej, mina herrar, jag har aldrig sagt henne dem.
Champagnen kom in, och han slog i.
— Vill ni se min flamma, så sitter hon där. Han pekade på den unga frun.
— Och vill ni som jag, så ska vi ha serenad i kväll.
— Det är väl inte värdt ändå, sade Norström oroligt. Det blir så mycket nattsöl. Jag skall ju resa.
— Ja, då blir det inte nå’n serenad då. Det är också det samma. Alting är detsamma. Äfven jag har varit ung en gång, ska jag säga er, och tänkte bli någonting i verlden. Och alla sa’, att
