144
— Ja, d. v. s. om jag kan skaffa pengar.
— Kostar på att fara, hva? Hähäm! sade Ling, och det låg en ovanlig ömhet i rösten. Känner till det där. Pengar eller lifvet, heter det förr eller senare. Pengar eller lifvet, heter det, när det gäller, om man ska få stanna här eller inte. Och i de flesta fall får man pengar. Men då får man bota med lifvet. Hähäm. Ty det kommer surt efter ända till döddagar. Tacka gud, att du inte har några pengar, så att du slipper vara här. Och vill gud dig något riktigt ondt, så skaffar han nå’n gammal idiot, som lånar dig pengar för att komma hit igen. Var lugn du. Du får dem nog förr eller senare, och då har man dig här igen. Hähäm.
Ling vägde på hälarna och såg Grane rätt i ansigtet.
— Ja, hvem vet? På två år förändras så mycket.
— Var lugn du, här blir sig nog ganska likt.
De skakade hand, och innan Ling gick, sade han:
— Kom inte hit igen. Luften här inte bra för dig. Den tär på krafterna.
Det lät så olika Lings vanliga ton. Men Grane hade ej tid att svara härpå. Han såg en stund efter den andre med känslan af att vilja säga något vänligt. Men Ling var redan borta.
