147
förväntan att finna något nytt, endast en frysande känsla af fruktan, att ungdomen skall försvinna, medan han själf ej gör annat än väntar … och väntar …
X.
Den minnesvärda 30 April 1879 klockan 9 på
morgonen satt häradshöfdingsämnet Oskar Berling
rätt opp i sängen och svor.
— Det var sju tusan. Klockan var nio, och han som skulle tentera. Af gunst och nåd hade han fått lof att tentera just på denna heliga morgon, när rikets herrar och akademiens fäder skulle bulta på hörnstenen till den monumentala bygnad, där man i framtiden skulle plugga vett i studenter. Klockan half 10 skulle han vara hos professorn, och vid den tiden skulle han inte ha annat än latin i skallen. Han hann inte att få sig en kopp kaffe en gång. Det var sju tusan.
Berling började med en förtviflad min att sätta på sig strumporna.
— Det var ju grundlägningsfesten i dag. Berling hade alldeles klart för sig, att det skulle byggas ett nytt universitetshus. Han hade visserligen funderat åtskilligt på, hvad den där stortänkta byg-
