157
Berling vägde på klackarna.
— Jag tänkte gå opp åt Karolinabacken ett slag. Jag har tenterat i dag.
Ling blef genast utomordentligt vänlig, och hans ansigte lystes för ett ögonblick upp som af en blixt.
— Ja, det kan man då kalla en Försynens skickelse. Häm. Outransakliga äro Herrans vägar. Just på denna dag aflägger en af dem, som äro ämnade att en gång blifva en prydnad för vårt land, sitt första mandomsrön i vetenskapens altartjänst. Lycka till på den bana, du valt, unge man. Ifrån detta ögonblick äro vi för i dag oskiljaktiga. Det blir väl altid råd för ett par halfkannor på eftermiddagen? Häm.
Och dermed tog Ling Berling under armen och båda tågade upp till Karolina, där det stora festtåget skulle samla sig.
En half timma senare gick en högtidlig procession fram öfver Slottsgatan. Platsen omkring universitetshuset var till trängsel fyld af en böljande människomassa, alla fönster voro fullpackade med åskådare. Från takgluggarna på ridhusets stall tittade några mindre välkända fruntimmersanleten ner på sina gamla bekanta, och — som det stod i ett festreferat — många hade ej ens försmått de tillfälliga utsigtspunkter, som grushögar och träd kunna erbjuda.
I ena hörnet af den påbörjade grundvalen fans
