176
till kropp eller själ. Hvad tjänar det då till att tala om sedlighet?»
Under det sista datum, som fans intaget, stodo blott dessa ord:
— »Det måste finnas tillfällen i lifvet, när orätt är bättre än rätt.» — —
Granes enda nöje under denna tid var hans resor till hufvudstaden. Så ofta hans kassa tillät, gjorde han en resa dit på två eller tre dagar för att träffa människor och se, hvad som fans nytt på teatrar eller konstutställningar.
Då hände det en afton, när han ensam gick genom Kungsträdgården, att han följde en vinkande, mörkögd skönhet hem.
Den gången kände han endast vämjelse för alt sammans.
Efteråt var hans första känsla förvåning öfver att han ej erfor någon ånger. Han tänkte mycket däröfver. Men han kände ingen ånger, och han tyckte sig märka att den kroppsliga jämvigt, som aflöst den förra oron, gaf honom en energi i arbetet och en kraft i tanken, som han förut ej ägt.
Denna första tid var en tid af obeskriflig lycka, utan grubbel och utan samvetskval. Han kände sin egen ungdomlighet, så som han aldrig anat den. Hans kropp blef frisk och hans hjärna sund.
Under denna tid blefvo hans Stockholmsresor regelbundna. Grefven lät det ske och sade till sin fru, som undrade däröfver:
