180
— Har ni några tändstickor?
Han strök eld på en, Hon öppnade dörren, tog ur nyckeln, och de trädde in.
En frän, obehaglig, vidrig lukt slog emot honom som en tjock sky, tyckte han. Men i det omtöcknade tillstånd, hvari hans sinnen befunno sig, glömde han det snart.
Hans följeslagarinna hade dragit eld på en tändsticka och tändt lampan. Han tog af sig öfverrocken, satte sig i soffan och såg på, hur hon tog af hatten framför spegeln och hängde sin kappa på en krok.
Framför honom var ett stort divansbord med hvit duk, album och några nummer af svenska romanbiblioteket. Vid bordet stodo ett par stolar, till höger om honom en imperialsäng af mahogny med ett hvitt sängomhänge, men vid bortre ändan af sängen märkte han en annan dörr, som han först ej varseblifvit.
Den var hvitmålad, af trä och öfverst på den satt ett litet fönster med ett solkigt förhäuge. Han kunde ej förstå, hvart den ledde. Han försökte tro, att den ledde till en garderob, men det såg ej ut så. Det fans bestämdt ett annat rum innanför, och han tänkte ett ögonblick att gå dit för att se efter.
Då hörde han kvinnans röst:
— Nå, bor jag inte bra här?
Hon stod framför honom halfklädd, med bara
