181
armar och bröst. Och med en hastig rörelse drog han henne ner i sitt knä och kysste hennes hals, i det han svarade:
— Utmärkt!
⁎
När han vaknade, var klockan redan nära nio, genom den tunna gardinen föll dagern in i rummet, och han såg i ett enda hastigt ögonkast kläderna, som lågo i oordning, bordet med dess hvita duk och den släckta lampan, och till sist stannade hans blick på den hvita dörren med dess fönster och det irriterande, snedt hängande, smutsiga förhänget.
Åter förnam han samma obestämda känsla af fruktan, och han kände samma lukt, som aftonen förut slagit emot honom, när han trädde in.
Han sprang hastigt upp och klädde sig med en känsla af äckel. Men han kunde ej få sina ögon från den där dörren. Till hvad pris som hälst skulle han veta, hvad den betydde.
Emellertid hade kvinnan vaknat och gjorde en framställan om penningar. Han gaf henne, hvad hon begärde, och gick fram till kommoden för att tvätta sig.
Då fick han en idé.
— Kan jag få mina skor borstade? sade han med en blick på resorkängorna, som voro smutsiga efter nattens promenad.
