Sida:Erik Grane 1897.djvu/21

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

9


gosse och hjälp mig att altid älska Jesus och följa honom och gärna höra och läsa Guds ord. Gud bevara mamma och pappa och lilla syster och alla människor. För Jesu skull. Amen.»

Därefter läste han Fader vår, ett par salmverser och välsignelsen.

För resten fick han leka hela dagarna, ända till dess att han började lära sig läsa.

Prestgården låg bara en liten bit ifrån herrgården, och presten hade en pojke, som hette Adolf, och som var ett år yngre än Erik. Han var tjock och klumpig med en liten trind näsa och ett par små ögon, som lågo djupt in och glödde. Han beundrade Erik och såg upp till honom och lydde honom som en förman.

När det någon gång hände, att Erik blef alt för despotisk, opponerade han sig. Och då ledde det altid till frenetiska slagsmål.

De lekte för det mesta krig, och det var ej några vanliga småkrig, som det gälde, utan från det att Erik var sex, och tills han blef elfva år, räckte detta krig. Det var ett stort krig, som fördes mellan Sverige och Ryssland. Och genom lyckliga fälttåg hade Sverige underkufvat andra länder och gjort dem till sina lydstater, så att konungen kunnat göra Erik till fältmarskalk öfver Finland och Adolf öfver England.

Det var Erik, som utdelat länderna, och han hade föreslagit Adolf ett så mäktigt rike som Eng-