211
precis som en annan männniska. Och ser ut som en annan människa. Men du ska akta dig. För en vacker dag får du en omvändelsevisit af någon af de där profetissorna. Det har händt bättre folk än dig. Hähäm. Och somliga af dem är inte att leka med, det ska jag säga dig.
— Man bör nog inte hoppas för mycket, började Grane.
— Man ska inte hoppas als, häm, sade Ling och tog honom under armen. Kom så sätta vi oss här i dörren. Annars få vi inte röka och inte prata häller för resten. Inspektor har kommit upp i högsätet. Ge akt på, hur de hälsa på inspektor, ska du få se, till hvilket fårahus de hör. Ser du den där hvita bleknosiga, slätrakade idioten, som går fram och låtsar titta på föredragningslistan? Häm! Ser du, hur han sneglar på professorn för att se, om det lönar sig att hälsa? Hva! Ser du, så snopen han ser ut, när han går tillbaks? Häm. Det lax inte. Känner du den där?
— Jag vet inte riktigt.
Grane såg med spänd uppmärksamhet omkring sig i rummet. Kuratorn slog klubban i bordet, en almän tystnad inträdde, och sekreteraren började uppläsandet af protokollet.
Ling lutade sig intill honom och fortsatte.
— Den där hvita heter Lagerberg, Häm! Har tagit juridikofilen och läser på juriskandidaten. Aldeles som jag, Häm! Men ser du, det är en
