11
utför backen ned mot bron, där trupperna väntade. Därpå rekognoscerade man eller skärmytslade. Ty de stora bataljerna sparades till lördagarna, då läsningen var inskränkt till en eller två timmar. På söndagarna hölls vanligen vapenhvila.
Egentligen voro bataljerna mera ofarliga. Någon gång gjorde Erik sin vän Adolf det förslaget att leka ryss, så att han — Erik — skulle få klå honom. Men Adolf motsatte sig altid med ståndaktighet detta förslag, dels emedan han ansåg det dåligt att inte vara svensk, dels därför att han i almänhet inte tyckte om att få smörj. I stället höllo de båda vapenbröderna troget tillsammans och massakrerade jämmerligen med träsablarna buskar och trädstammar ute i björkhagen, medan de ideligen fyrade af pistolerna och ropade »pang».
I fem år förde de båda fältmarskalkarna gamla Sveriges runor med den äran. I medeltal levererades en drabbning i veckan, hvarvid de svenska vapnen nästan altid tillkämpade sig segern. I motsatt fall lydde rapporten på, att svenskarna måst draga sig tillbaka för en öfvermäktig krigsstyrka, ett sätt att uttrycka saken, som de lärt sig i svenska historien.
Men på söndagarna var det, som sagdt, vanligen vapenhvila. Då tog fru Grane Erik in till sig på eftermiddagarna och läste för honom ur små röda och gula böcker om små barn, som
