225
— Fiasko, sade Ling och ruskade honom vänskapligt. Häm! Fiasko. Men hvad fan gör det?
Klubban föll, och öfverläggningen var slut. Efter omröstningen antogs den omtvistade tidningen med tre rösters pluralitet. »Frifräsarn» blef det aldrig tal om.
Inspektor ansåg sig då ännu en gång böra säga ett par ord, som han bad nationen minnas. Han hade ej väntat, att nationen skulle dokumentera sig, så som i dag skett. Men han bad att få tacka dem, som jämte honom visat sig angelägna att bevara nationens och i följd däraf äfven kårens anseende. Han hade ej tänkt sig, att man ville göra de studerande nationerna till politiska klubbar, men när han i denna sin mening stannat i minoriteten, så ville han åtminstone lätta sitt samvete med att uttala en varning för, att man åtminstone inte måtte glida längre ned utför det sluttande planet, än som redan skett. Och han beklagade djupt, att det inom nationen fans sympatier, som han för sin del ej kunde annat än stämpla som bevis på bristande fosterlandskärlek, moral, pietet och religion.
Härmed var sammankomsten upplöst. Man skildes åt för att i spridda lag äta supé och sedan återkomma till den sedvanliga supningen.
Grane var uppretad, ond på sig själf, skamsen öfver sitt misslyckande, som han trodde, att alla märkt och gladde sig åt. Ty han hade hela tiden
