Sida:Erik Grane 1897.djvu/268

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

256


altid följa sin känsla. Men i alla händelser bör du tänka på saken. För min del anser jag inte obetingadt, att det är en mans pligt att taga på sig hela bördan af en dylik … ja, förseelse. Det kan lätt i framtiden blifva ett hinder, och sådana slags hinder bör man undvika, om man kan. Detta är väl ej endast ditt fel. Och om du bidrager till barnets och moderns underhåll, så är väl detta alt, hvad man af en person i din ställning kan begära. På så sätt går hela saken för sig i all tysthet, och du behöfver aldrig lida men af den.

Norström såg eftertänksam ut.

— Ja, det kan naturligtvis aldrig falla mig in att sätta pojken på barnhuset, sade han.

Nej, naturligtvis. Men man får väl inte häller därför vara altför romanesk.

Norström log.

— Åhja, det är jag inte häller.

— Nej, nej, visserligen, skyndade sig den andre att tillägga. Men jag tror, att man vid sådana här tillfällen altid är litet benägen att öfverskatta den skada, man gör. Jag kan tala om för dig något, som händt mig själf. Jag bodde en gång för flere år sedan i ett rum, som vette inåt en gård uppe på Fjärdingen. Midt emot mitt fönster satt en flicka och sydde, och vi började naturligtvis att titta på hvarandra.

Randers såg upprymd ut, och ögonen spelade.