15
han att slå händerna mot hvarandra och skratta, så att modern luggade honom och frågade, om han blifvit tokig.
Sommaren innan Erik skulle in i skolan, anskaffades en informator, och då afstannade de krigiska lekarna.
Erik var nu 12 år.
Under denna sommar sysselsatte fru Grane sig mycket med sin son. Hon talade vid honom om alla de faror, för hvilka han skulle blifva utsatt, nu när han ensam kom bort från hemmet. Och hon bad honom att altid läsa sin bibel och altid bedja till Gud. Hon talade vid honom om hemliga synder, som ske i det fördolda, men som Gud ser. Ty för honom kan intet blifva fördoldt. Och hon bad honom att aldrig göra något, som han behöfde blygas för inför Guds ansigte.
Erik såg, att hon ofta grät, när hon var ensam. Och han förstod, att det var för hans skull.
Och när han en vacker morgon reste till stationen med fadern för att fara till skolan, tänkte han så mycket på modern, att han till och med glömde sin älskade, den lilla flickan i prestgården.
