273
hade sett maken, alt sedan Messenii och Rudbecks lärjungar prygkide upp hvarandra Herranom till ära.
Gamla studenter, som fått befattningar i staden, och som länge sedan upphört att vara nationsmedlemmar, skrefvo in sig på nytt för att öka antalet af samhällets pelare. Studentkåren delades med ens i två partier, hvilka inbördes hatade och föraktade hvarandra, och mellan dessa partier stodo en hel del, som allesammans voro aldeles underbart intresserade för religionsfrihet i almänhet och ansågo den vara en sak, som framför alt borde till behandling upptagas af studenterna, hvilka framför andra voro kallade att bära ljusets fana. Men i detta särskilda fall ansågo de det i alla fall klokast, att studenterna ej blandade sig i frågan om religionsfriheten.
För att få en almän studentsammankomst till stånd gälde det emellertid att midt i termin, som det var, få en nation sammankallad. Ty det var endast, om en hel nation beslöte sig för saken, som studentkårens ordförande vore pligtig att sammankalla kåren. Och det gälde altså att få fatt på en nation, inom hvilken man kunde hoppas på pluralitetens gynsamma stämning.
P—s nation sammankallades verkligen, men pluraliteten beslöt, att nationen ej borde anhålla om studentkårens sammankallande.
Därefter väcktes intresset för saken inom T—s nation, och där gick förslaget igenom. Student-
