278
nit. Ty det är nu inte så rasande svårt att skaffa sig. Nu söker du något att lefva för. Du går ju som i en ständig feber. Än är du upprymd, än nedslagen, än fantastisk, än tvifvelsjuk. Aldrig en temperatur, som ger verklig växt åt din inre människa. Du borde samla dig på något bestämdt, inte flyga från ett till ett annat. Koncentration är den stora hemligheten, koncentration och arbete. Inte är det arbete att läsa mekaniskt sex timmar om dagen. Du vet ju inte en gång, hvarför du läser. Har du bestämt dig för, hvad du ska bli?
— Nej.
— Ser du. Du söker det också. Du bråkar för mycket med lifvet. Och du är inte nog stark att låta lifvet taga dig fången och lära dig lefva under de vilkor, i hvilka du kommit. Det ligger en förbannelse i att oupphörligt längta och hoppas och drömma, när tiden rinner bort som fin sand mellan ens egna fingrar.
— Ja, kanske.
Grane steg upp och lutade sig med ryggen mot kakelugnen. Han hade blifvit blek, och hans ögon fingo en klar, vacker glans. Han förde handen långsamt genom sitt hår, tog af pince-nezen och torkade den.
— Ja, du har rätt, sade han.
Men äfven i detta ögonblick sysslade hans tanke med, huruvida denna tankegång skulle kunna gifva hans lif ny fart eller ej, huruvida ej nu ett
