280
Schultz tog upp tidningen och vecklade varsamt upp den.
— Är du galen? Hvad är det?
Grane sade inte ett ord, utan gick som en rasande.
Och Schultz läste.
Författaren började med att förklara, att han i denna fråga stode aldeles utom partierna, och att han följaktligen tilltrodde sig att kunna döma opartiskt. Därefter följde en half spalt, som på ett vackert och tilltalande sätt tog till orda för aktning mot olika tänkande. Och förf. antydde, att han ansåg, att de nya frihetskämparna icke gått till väga med tillbörlig pietet, och att altså deras uppträdande för toleransen vore en smula öfverraskande.
»Friheten», stod det till sist, »är en mycket vacker sak. Ja, när det gäller religiösa spörsmål, skulle förf. till dessa rader till och med vara benägen att kalla den sublim. Den var dock kanske ännu vackrare före 1789, innan man ännu lärt sig att begripa, att de vackra orden ej altid äro så lämpliga att realisera. Ty nekas kan ej, att en idé förlorar smått på att predikas på gatan. Det kommer något af vulgärt öfver den, något, som smakar af pöbeluppträden och krogdemonstrationer. Du sublime au ridicule il n’y a qu’un pas. Och det är ej utan, att man tycker det steget vara taget, när man ser hela denna lilla orkan i ett
