315
Det slog Grane, hur gammal fadern såg ut. Det svarta helskägget hade grånat starkt, och fårorna i pannan voro djupa, medan hjässan var kal. Ett drag af djup sorgbundenhet låg öfver hans ansigte, och Grane tyckte att det var något osäkert och famlande i det sätt, hvarpå fadern nalkades honom. Han skulle velat kasta sig om faderns hals, men kom sig icke för, utan sträckte endast ut sin hand.
— Hur är det? sade han hastigt.
Fadern lät sina ögon liksom glida förbi honom.
— Du får skynda dig, om du vill träffa henne, sade han.
Grane kastade af sig den dammiga rocken och sprang med tysta, hastiga steg uppför trappan.
XIX.
Det samtal tänjes sällan ut, som föres
Emellan två, som ej förstå hvarann.
BYRON.
Fru Grane hade fått lunginflammation. Hon
hade varit uppe tidigt en morgon och bakat.
Det regnade och var kallt. Från den heta ugnen
hade hon flere gånger gått direkt öfver gården
