316
för att titta in i köket och så från köket och tillbaka in i bagarstugan.
— Det är ålderdommen som kommer, sade hon på aftonen. Hon kände sig matt och frös.
Under natten hade hon full feber och yrade. På dagen upphörde hon att yra, men i stället infunno sig kväfningsattacker. Dessemellan var hon lugn, men talade ofta om sonen.
Man tänkte i början ej på någon fara. Men efter några dagar började den sjuka att spotta blod.
Vid middagstiden kom doktorn som venligt, och på kvällen telegraferade förvaltar Grane efter sin son.
När han sändt kusken till stationen med telegrammet, stod han en lång stund i fönstret till sitt arbetsrum och såg tankfullt ut på gården.
Det hade aldrig rådt någon intimare förhållande mellan honom och hans son. Han hade kanske inte förstått att vinna honom, och när sonen på sista tiden varit hemma, hade de sorgfälligt undvikit alla samtal, som kunde föra dem närmare till hvarandra. I stället för den forna dispytlusten hade å ömse sidor kommit ett ängsligt begär att icke såra hvarandra. Deras förtrolighet inskränkte sig dock nästan till, att far och son berättade herrhistorier för hvarandra.
Och dock längtade förvaltar Grane efter sin son lika varmt, som denne ibland kunde längta efter fadern. Men så ofta de träffades, fröso alla
