342
från fattigt. Och det är bittert att tänka på ibland. Men nog och mer än nog om det, som Hamlet säger.
Nu till skallret.
Norström har blifvit kurator. Han är ännu mera solid och slätstruken, än han någonsin varit. Sin licentiat har han tagit, och ligger och skrifver på en afhandling i nordiska språk. Han har goda utsigter för framtiden och lär vara predestinerad till docent. Sist jag såg honom, gjorde det mig ändå ondt om honom. Du vet, att jag altid sade, att han skulle bli konservativ, fast han i början var så god vän med oss, och pratade efter våra tankar. Men sist jag såg honom, var samma dag, han tagit examen. Han såg så gammal ut och så trött. Mot mig är han stram och tillbakadragen, och vi träffas sällan. Det passar ej för en person i hans stälning att ofta synas ute med en man af mina tänkesätt.
Hultin ligger och läser på licentiaten i de båda filosoferna. Det tredje ämnet har han inte bestämdt sig för än. Han har börjat få starka tvifvel angående Boström och lär ha satt hela filosofiska föreningen i rörelse, när han häromdagen uppträdde med ett föredrag om föuttsättningarna för viljans s. k . frihet. Lars Johan skakade på hufvudet, när han fick höra det, och sade för hundrade gången, att han visse, att Hultin var en djäfvel i filosofin. Det tror jag, Lars Johan får rätt i, och filosofiska fakulteten tycker säkert detsamma.
